Helena Thorfinn
2017
(pocket 2018)
Norstedts förlag
Helena Thorfinn har skrivit Innan floden tar oss - och nu Den som går på tigerstigar. Det är säkert så att man ska läsa den första boken innan man läser den andra, men jag bedömde Den som går på tigerstigar som fristående. Eftersom jag inte har läst Innan floder tar oss, så känner jag inte till vad som blev bättre eller sämre genom detta. Jag är klart nöjd med min läsning.
Helena Thorfinn skriver om ambassadvärlden i Bangladesh. Hon beskriver människorna, rutinerna, vem som gör vad och hur de drabbas av säkerhetsläget - hur det är att leva i en annan del av världen än vår. Hon beskriver familjelivet för den svenska familjen som är huvudfigurerna i berättelsen, eller kanske mer hur det är att vara medföljande och pusslet med skola, personal och egna uppgifter. Det är annat än hemma i Sverige.
Thorfinn beskriver också människor som bor och lever i Bangladesh. De som är tillfälligt där och de som familjen kommer i kontakt med. Världar möts och krockar, försöker anpassa sig till varandra eller hålla sig undan. Det är ett ständigt spel, mer udda än det vanliga livet hemma. Mer tillfälligt, förstås. Mer hårdnackat och absurt.
Ja, det är inte bara familjefint och enkelt här. Det är också en hård berättelse om livet för kvinnor och män som lever i den stora staden Dhaka, och därikring, i Bangladesh.
Jag nöjer mig inte med att läsa denna bok i långsam stillsamhet. Detta är en intressant bladvändare, där jag vill komma vidare och utröna vad som händer. Jag vill veta, alltså läser jag vidare så snart jag kan.
Boken lämnar några frågor kvar. Kanske kommer det fler böcker med familjen som reser genom världen och drabbas av nya mot- och medgångar? Får vi möta Sofia, Janne och barnen i en tredje bok - är livet och händelserna är berättade av Thorfinn? I sådant fall läser jag gärna den!
Ja, Thorfinn läser jag gärna igen!
A..
 |
| Missa inte att Roslagens bokhandel vid Lilla torget i Norrtälje har sjökort! |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar