Utanför. Marie-Hélène Lafon.
Vi läste Källorna häromåret, där Marie-Hélène Lafon beskrev uppväxt, våld, rädsla och landsbygd. Lafons nya bok Utanför går vidare i samma spår, på det jag uppfattar som samma plats och en fortsättning på tema, händelser och människor som finns i Källorna.
Jag tänker på människors egenskaper, hur de samspelar med varandra. I det här hushållet finns sonen, dottern, modern och fadern. Just här handlar det i huvudsak om sonen och dottern, men de som finns omkring dem, förutsättningarna och livet hörs i texten. Deras rädsla, kunskap, flykt och livssituation hörs i och emellan raderna.
Jag hör barndomens trauman prägla personerna för resten av livet. Jag hör om våldet, rädslan, solidariteten och jag tolkar texten som en önskan om att fadern ska dö. För att rädda modern och sig själva, den andre och modern. Jag tolkar texterna som att man inte, på något sätt, kan kommunicera mellan sig, att man inte vet vad den andre tycker, tänker och vill.
Är Marie-Hélèn Lafons text ett försök att skapa den förståelsen, för att själv förstå hur hennes och broderns uppväxt och liv sett ut?
Jag tänker att Marie-Hélène Lafon berättar om sin relation till brodern, om familjen och hopplösheten som bosätter sig i honom. Och om människornas dlit och hopplöshet i trakten. Självmord och våld plågar honom, liksom att inte komma bort fyån hemmet. Han har fått sin lott, som han inte tar sig ur. Lotten är gården och föräldrarnas besvikelse, den präglar honom helt.
Boken är väldigt läsvärd, Lafons känsla för platsen, människorna och förutsättningarna är tydlig. Det är hennes plats, hon känner den, håller starkt av brodern, har en mycket stark ansvarskänsla och ser efter honom på det sätt hon kan. Ja, jag tänker den, likt Källorna, vara självbiografisk.
Marie-Hélène Lafon ska läsas, ja. Alltid och igen, ja. Hennes text fångar mig, känns i min själ.
A..
#MarieHélèneLafon #ElisabethGratebokförlag #ElisabethGrate #Norrtälje #AnetteGrinde











