Den blinda ugglan. Sadeq Hedayat.

 Den blinda ugglan. Sadeq Hedayat.

Vämjelig, ska jag skriva här, säger hon och pekar på förstasidan i boken. 

Vi upplever starka känslor och många frågetecken i vår läsning av Den blinda ugglan av Sadeq Hedayat. Varför har han skrivit, vad vill han ha sagt, frågar vi oss. Vi gör det tillsammans, frågar, reflekterar och hittar någon form av riktning. Jag tackar för ett fantastiskt samtal med en magisk bokcirkelgrupp. 

Vi talar om vad och hur vi förstår berättelsen, hur vi läst den och att den känns nödvändig att tala om. Vi lyfter att vi är glada att vi har läst den i vår bokcirkel, så att vi får fråga varandra, reflektera och ge uttryck för våra känslor om texten.

Vi talar om kontexten, våldet, äcklet, ensamheten, synen på kvinnorna, likmaskarna, sjukdomen, amman, hustrun/horan, slaktaren, kärleken, skrinmåleriet, rummet, likvagnen, den äldre mannen och honom själv. Vi talar om det gräsliga skrattet, bilderna inom oss och vi talar om vad alltet betyder. Vi talar om vad som är sant, sjukt eller framkallat av droger - och vad det berättar. Vi talar också om hur man kan beskriva allt det sjuka, förbjudna, om det inte bottnar i sig själv. 

Är författaren galen? Ja, kanske, men ändå en fantastisk skribent som kan beskriva allt detta, denna skam, rädsla och oro, ja, allt det som finns i den här karaktären. 

Är alla de olika karaktärerna olika bilder av huvudkaraktären och hans hustru? Är händelserna kontextens förbjudna företeelser, som han skäms och är rädd för? 

Vi läste Jag gav dig ögon och du såg in i mörkret (Irene Sola) häromnyss. Den bottnade i katalanska skrönor. Vi noterade där att förståelsen av en kontext påverkar förståelsen av en bok om en annan kultur än vår. Samma sak händer här, i Den blinda ugglan, som har ett persiskt ursprung. 

Jag lämnade vårt samtal med lycka i kroppen. Ja, boken var en smula svår, men med fantastiska bokcirkelvänner byts det svåra mot en varm känsla av glädje. Jag tackar för det.

Tack.

A..