Vi läste Filosofera Tillsammans nyligen. Vi hade en av författarna, Sofia Wrangsjö, i bokhandeln och filosoferade tillsammans. Det uppskattades och skapade nytt. Jag vill gärna se fler läsa den för att delta i våra samtal. Teknikerna i boken för oss i lyssnandets riktning, att höra vad andra säger och att låta det påverka oss. Att förstå nytt, inte bara vara sig själv.
Jag är tacksam för att du besöker Roslagens bokhandel vid Lilla torget i Norrtälje och handlar/beställer boken där. Varje köp i din lokala bokhandel är viktigt - för bokhandeln, för samtalet, för vår stad och för ditt eget bidrag till vår lokala kultur. Tack, du som handlar lokalt. Du spelar roll, ur många perspektiv. Nätethandling tillhör klimatförstörelse, det kan vi gärna undvika.
Igår pratade vi om De levande, Jonna Bornemarks nya bok om filosofi och om hennes förhållande till mörtar och hästar. Det kräver en hel del av oss att hålla oss till ämnet. Det kräver också en hel del av oss att gå utanför den normala tanken. Vi är bildbara, vi kan.
Hur ser vårt förhållningssätt till naturen ut? Hur ser vårt förhållningssätt till de levande - t ex mörtarna och hästarna - ut?
Vi talade t ex om tiden. Hur har hon möjlighet att lägga så mycket tid på mörtarna och hästarna?
När vi ser att något är viktigt kan vi lägga tid på det. Vi lägger tid på jobb, fritid, med mera. En författare, t ex Linus de Faire, måste ha lagt väldigt mycket forskningstid för att kunna skriva Sveasagorna. Bornemark måste ha lagt motsvarande tid för att skriva De levande. Var och en måste forska, fundera och resonera runt den kunskap hon samlar. Vad är skillnaden mellan forskningen runt Brasilienresenärerna och det filosofiska förhållningssättet med mörtarnas liv under bryggan. Kanske handlar det om vårt förhållningssätt till tankens steg bort från det “normala”, det levande, till djuren och naturen, till det som är viktigt.
Är det svårt att lägga tid på att tänka utanför boxen, tex på allt det levandes relation till helheten?
Vi talade om att människan anser sig överordnad och att mörtarna eller de andra djuren och naturen inte har samma dignitet.
Vad händer när vi istället ser att människan inte är överordnad, att vi är helt beroende av naturen, djuren och allt som är inordnat utan vår kraft.
Hur får vi oss själva att se det, alltid skapa en medvetenhet för oss själva att vi behöver se helhetens och detaljernas roll före vår egen?
Vad händer om vi tänker att djurens och naturens väl är viktigare än att människor hinner till jobbet?
A..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar