12/11-25. Reflektioner efter morgonens klimatsamtal.
Vi talar om frustrationen runt klimatet, att besluten som behövs inte kommer och att människor inte bryr sig. Vi talar om vreden och tankarna om hur vi gör, att vi måste tala om klimatfrågorna. Någon kontrar alltid om att vi inte får skapa pekpinnar, skambelägga och betonar vad vi inte får säga. Samtalet övergår till att ursäkta, tala om ordval och var och ens reaktioner. Jag hör ordet förlåt 35 gånger - samtalet om klimatet försvinner.
Ämnet - klimatet och allt vi kan och måste göra - förminskas i ursäkterna. Förlåt, jag tycker om dig. Förlåt, förlåt.. Vi tassar på tå, vill inte stöta oss. Under tiden missar vi ytterligare ett tillfälle att prata om det viktiga. Hur får vi ner utsläppen? Hur hjälps vi åt för att få ner utsläppen? Hur får vi besluten på plats som krävs för att få ner utsläppen? Hur får vi oss själva att förstå allvaret, agera och vara en del i arbetet framåt.
Till slut tänker jag på alla som säger att någon riktar pekpinnar eller skambelägger är just den som förnekar och fördröjer det viktiga klimatarbetet. De får oss att tala om skam och säga förlåt, förlåt och förlåt, istället för att tala om klimatfrågan. Det händer ofta. Jag ber er lyfta blicken, frikoppla den från ditt eget jag och din irritation över samtalens ordval - de som gör det besvärligt för dig. Vi för inte samtal för att hugga på dig, vi för samtal för att bilda varandra.
Klimatet är en oerhört viktig fråga. Vi måste tala om vikten av att sluta flyga, sluta använda fossila bränslen: och att istället resa kollektivt - på marken, få ner transporterna, äta ren mat, använda förnybara bränslen och få ner utsläppen.
Var och en är medansvarig för utsläppen. Var och en får, tills lagstiftning är på plats, välja vem man vill vara - genom sitt sätt att vara, göra, tala och med- eller motverka. Man kan välja att bidra eller motverka, vara med eller mot. Och förstå konsekvenserna.
Jag vill inte flyga, för att jag inte vill bidra till utsläppen. Sverige, Norden och Europa går att nå med kollektivtrafiken - helst buss eller tåg, ja, på marken, utan fossila bränslen.
Jag vill inte handla på nätet, för att de små och onödiga transporterna skadar. Jag väljer bort nätet, för transporterna och mängden förbrukningsmaterial (skog och plast, slit och släng) och för att det är rimligare att handla lokalt. Jag handlar lokalt och jag väljer bort okynneshandlandet.
Jag väljer bort kött. Jag äter vegetariskt, tänker på hur det odlats, varifrån det kommer och hur det påverkar min hälsa och klimatet.
Jag väljer bort black friday. Jag konsumerar bara det jag måste, gärna second hand, sätter min riktning mot kultur, litteratur, samtal, rörelse - istället för mer saker.
Jag arrangerar samtal, föreläsningar och studiecirklar. Jag pratar om klimaträttvisa, klimatbeslut, var och ens ansvar, demokrati, mänskliga rättigheter och yttrandefrihet. För att det är viktiga frågor som vi måste hålla i luften hela tiden.
Jag vill göra mer, engagera mig, tala, manifestera mångfalden och lyfta frågorna. Någon säger att det räcker, att jag redan gör. Jag gör mycket, ja, men människor dör av klimatförändringarna och vi, världens alla länder och medborgare är inte anpassade för temperaturökningarna som pågår. Människor dör i värme, stormar, bränder, oväder och ras. Jag vill inte vara en person som inte bryr mig, som tror att det inte går att göra något åt detta. Jag fattar att det går. Jag vill att vi alla fattar och hjälps åt. Jag vill alltså göra mer och jag vill göra det varje dag.
A..
#vikaninteätapengar #blackfriday #rebellmammorna #klimatkrisen
.jpg)
