Jacqueline Harpman (1929-2012), författare och psykoanalytiker, föddes i Belgien och växte delvis upp i Marocko, dit hennes familj flydde för att undkomma nazisterna. Harpman debuterade som författare 1954, skrev ett tiotal romaner och tilldelades en rad litterära priser under sin livstid. Jag som aldrig känt en man utkom för första gången 1995.
***
Vi läser Jag som aldrig känt en man i en bokcirkel. Den handlar om kvinnor som sitter i en bur, instängda. Det är tyst, förutom fläkten som alltid går, ljust, förutom när den dimras ner när de ska dova. De får mat som de får tillaga själva, men de får inget mer. De får inget. Utrymme, kärlek, beröring, känslor, dagsljus, upplevelser, musik, böcker, radio, de får inget. De är inlåsta i en bur och vet inte varför.
Hur överlever man ett liv i en bur? Hur ser man på de 39 andra kvinnorna som lever i buren, i samma bur, som också hindras att reagera, tänka, skapa sitt egna utrymme, gå på toa ifred eller vad som helst. De är i buren, i underjorden. De är vaktade, de får inte fråga, tala med vakterna.
Vad är rädsla? Hur fostrar man människor till lydnad?
Vad händer med oss den dag vi blir ensamma på jorden, ensamma i våra hem eller i våra hjärtan. Vad händer med oss när vi ser att gruppen blir mindre, mindre och mindre? När förlorar var och en hoppet? Vad är ensamhet?
Vem kan döda? Kan man döda som ett led i kärlek, som att det är en akt av kärlek? Hur ser moral ut, vad är moral, hur byggs den?
Hon i Jag som aldrig känt en man har aldrig talat, mött, rört eller känt en man. Hon har bara känt de kvinnor som var med henne i buren. Ingen annan alls. Och inget annat alls. Hon är berövad allt annat liv, all annan kunskap och all annan kontext. Vad gör det med en människa?
Vari ligger var och ens nyfikenhet om livet och dess beståndsdelar? Vari ligger intresset att lära oss saker som vi inte vet om vi kommer att ha nytta av i framtiden? Vem orkar det, vem orkar inte - vad gör det med oss?
Vad har vi med oss från födseln och vad ges till oss sen?
Vad har egentligen hänt? Kan vi läsa berättelsen utan att förstå vad som har hänt? Ja, vi får hålla oss till det som är, det som finns, det som berättas.
För mig var den här boken uppslukande, förundrade och tänkvärd. Den är lätt att läsa, trots sin obegriplighet. Den är omöjlig att förstå, även om vi söker förklaringar allteftersom. Kvinnorna gör det, kanske mest den yngsta. Är det så att hoppet återvänder när någon ställer rätt frågor? Eller att man ställer rätt frågor till sig själv?
Vem eller hur många måste var och en ha omkring sig för att leva kvalitativt goda liv? Eller vad behöver man själv ha i sig för att skapa ett gott liv? Vad är ett gott liv?
Vad skulle en filosof säga om den här berättelsen?
Vad skulle en psykoanalytiker säga om hur det är att leva i dessa sammanhang, under dessa förhållanden?
Jag rekommenderar boken till läsning och jag ser fram emot ett kommande samtal om densamma. Låt oss tala om hur det är att vara människa under dessa förhållanden.
Av Jacqueline Harpman vill jag läsa mer!
Tack.
Anette Grinde
Vill du vara med i en bokcirkel? Det finns plats för dig. Jag nås på tfn 0708905731. Hör av dig, du som vill vara med. Kostnaden är köpet sv boken, i bokhandeln i Norrtälje.
Mer om Jag som aldrig känt en man och Jacqueline Harpman i den här bloggen - här.
Boken köper du förstås i din lokala bokhandel.
#jagsomaldrigkäntenman #JacquelineHarpman #norrtälje #kulturnavetnorrtälje #magiskasamtal #läsbaraläs #gondol (bokförlag) #existentiellt #topplista
