»Vem vet om jordskalvet? Vem vet om den verkliga rädslan? Vem vet om förvirringen? Vem vet om min värld som blivit sårbar? Jordskalvet formar redan landsflykten och olikheten. Det genomtränger kroppen och framtvingar en klyvning. Det förvanskar och grundlägger ett annat ursprung. Det förändrar tillblivelserna. Det är omedelbart och djupgående. Jag blir en annan. Jag kommer från jorden som bävar. Min ensamhet är en brunn. Vem ska berätta, om magnetismen och kraften, värmen och vattnet, sanden och staden, min bindning och mitt vansinne? Vem vet kort sagt om min barndom som är sammanbunden med mysteriet, det algeriska?»Den fransk-algeriska författaren Nina Bouraoui, född 1967, intar sedan länge en framträdande plats i den franska litterära världen. Av Nina Bouraoui har förlaget tidigare gett ut fjorton böcker. Jordskalvet utkom i Frankrike 1999 under titeln Le jour du séisme.
Nina Bouraoui skriver poetiskt. Hon skriver om syskon, föräldrar och kärlek. Hon skriver om landet, platserna hon älskar, minns. Kärleken omsluter henne, precis som minnet av det algeriska.
Jag undrar om omskärelse är en sorts pånyttfödelse, en nystart mitt i livet. Jag läser texten, undrar, plågas och njuter. Hon ger mig både känslan av plåga och kärlek här.
Hon finns mitt i jorden, stenarna och eldhavet, på riktigt eller i drömmarna. Det jag tror förbyts i något annat.
Jordskalvet tar hennes plats ifrån henne, hennes barndom. Det skadar henne, hennes minnen, eller inte. Kanske är det bara min tanke, mina fördomar, som skapar min förståelse av texten så. Hur beroende är vi av platserna, husen, växterna, de som bär minnen, hållpunkterna, av det som varit? Vilka blir vi utan hållpunkterna? Hur förstår jag hennes utifrån mig? Kanske är det inte en skada, mer än sorg om att lämna och gå vidare.
Hur omsluts vi av förlust och rädsla när vi är en hårsmån från döden? Vad betyder det? Vad hände med syskonen, familjen? Är alltet en längtan, med helt olika bilder?
Hon återkommer till att jordskalvet bränner upp hennes barndom. Vad betyder det? Hur går hon vidare?
Texten är fylld av kärlek och längtan. Den är också fylld av sorg. Och förklaringar om hur ett samhälle ser ut, oro och glädje. T ex att kvinnor stannar inne och är tysta. Hur vaccinationen görs och påverkar, hur män är, t ex fadern, hur kvinnor bor, hur vi är i våra kroppar.
Vad är vaccination? Vad vaccineras vi mot, är det en faktisk vaccination eller en filosofisk?
Texten är poetisk, vacker, frågande, otydlig och tydlig. Kanske är den tolkningsbar utifrån mina fördomar, blir den annorlunda för dig?
Jordskalvet är vacker. Den kanske är en beskrivning av ett jordskalv, där jorden fysiskt rämnar, dör och förändrar, men den kanske än mer är en beskrivning av ett jordskalv där hela livet rämnar som inte alls berör ett jordskalv i dess verkliga betydelse. Fanns det ens ett jordskalv eller är det bara uppbrottet, övergången till vuxenlivet som är det största jordskalvet.
Jag tänker kring dubbla budskap, hur vi använder ord, fantastiska författares sätt att uttrycka sig, uppbrott och förtvivlan, och andra bilder än de tydliga, mm. Jag tänker kring jordskalv och förändring.
Jag behöver läsa den här boken igen. Den är dubbelbottnad, vacker och bär vindar av förändringens sorg.
Jag tackar för en tänkvärd bok, det dubbelbottnade skapar nytta tankar. Hur läser vi det som står mellan raderna?
2017 – Strändernas skönhet (Beaux rivages, 2016), svensk översättning av Maria Björkman.
2019 – Alla människor har av naturen ett begär att få veta (Tous les hommes désirent naturellement savoir, 2018), svensk översättning av Maria Björkman.
2020 – Gisslan (Otages, 2020), svensk översättning av Maria Björkman.
2023 – Tillfredsställelse (Satisfaction, 2021), svensk översättning av Maria Björkman.
2024 – Sorgen har ett minne (Grand seigneur, 2024), svensk översättning av Maria Björkman.
#NinaBouraoui #jordskalvet #kulturnavet #norrtälje #kulturnavetnorrtälje #algeriet
