Rekviem för en vanskapt.
Bokförlaget Atlas.
Isbn 978 91 7388 4159
Hon kallades Stor-Stina. Hon sågs som ett monster, ett medicinskt mirakel, en samisk kvinna av gigantiska proportioner. Tiden – i början av 1800-talet – gjorde det inte lätt för de annorlunda. De visades upp på teatrar och utnyttjades ur många perspektiv. Ensamheten måste ha varit skarp, trots närheten till mängder av människor.
Stor-Stina utnyttjades. Missbrukades för andras vinnings skull. Som tiden gjorde med människorna som avvek från normen, eller som kyrkan och överheten krävde. Ja, de gör de än idag, men på helt andra sätt.
Det skapar sorg och missmod, även när man ur någons perspektiv inte kan styra över händelserna. När olyckorna och samvetet drabbar är det svårt att komma till ro. De svarta fåglarna följer både de levande och döda. Skapar oro. Det syns tydligt också hos de som är kvar.
Tiden kan inte läka såren. Den står för bestämda åsikter, som påverkar människorna och deras tro. 1800-talet styrdes med de värderingar som då härskade. 2000-talet bär andra värderingar, utvecklade och formade av tiden som gått, men fortfarande präglade av det som varit. Kanske kan inte tiden läka såren här heller.
Mattias Hagberg skriver tydligt beskrivande, stort och vackert samtidigt som hans berättelse är skrämmande sorglig. Den gör ont. Det gör mig ont om Stor-Stina och hennes föräldrar. Det gör mig också ont om tiden som den var. Absurditeterna haglar tätt. Livet ter sig onekligen inte lätt. Döden kan ses som lättare, men är kanske inte alltid befriande. De svarta fåglarna följer, betraktar. De stannar, fast vi vill att de skall lämna.
Av Mattias Hagberg läser jag gärna mer. Utgivet av bokförlaget Atlas likaså.
Köpläge, ja. Absolut. Lättast hos bokförlaget Atlas, förstås.
Bokbloggerskan
Hon kallades Stor-Stina. Hon sågs som ett monster, ett medicinskt mirakel, en samisk kvinna av gigantiska proportioner. Tiden – i början av 1800-talet – gjorde det inte lätt för de annorlunda. De visades upp på teatrar och utnyttjades ur många perspektiv. Ensamheten måste ha varit skarp, trots närheten till mängder av människor.
Stor-Stina utnyttjades. Missbrukades för andras vinnings skull. Som tiden gjorde med människorna som avvek från normen, eller som kyrkan och överheten krävde. Ja, de gör de än idag, men på helt andra sätt.
Det skapar sorg och missmod, även när man ur någons perspektiv inte kan styra över händelserna. När olyckorna och samvetet drabbar är det svårt att komma till ro. De svarta fåglarna följer både de levande och döda. Skapar oro. Det syns tydligt också hos de som är kvar.
Tiden kan inte läka såren. Den står för bestämda åsikter, som påverkar människorna och deras tro. 1800-talet styrdes med de värderingar som då härskade. 2000-talet bär andra värderingar, utvecklade och formade av tiden som gått, men fortfarande präglade av det som varit. Kanske kan inte tiden läka såren här heller.
Mattias Hagberg skriver tydligt beskrivande, stort och vackert samtidigt som hans berättelse är skrämmande sorglig. Den gör ont. Det gör mig ont om Stor-Stina och hennes föräldrar. Det gör mig också ont om tiden som den var. Absurditeterna haglar tätt. Livet ter sig onekligen inte lätt. Döden kan ses som lättare, men är kanske inte alltid befriande. De svarta fåglarna följer, betraktar. De stannar, fast vi vill att de skall lämna.
Av Mattias Hagberg läser jag gärna mer. Utgivet av bokförlaget Atlas likaså.
Köpläge, ja. Absolut. Lättast hos bokförlaget Atlas, förstås.
Bokbloggerskan
Länkar. Knuff – Intressant. Bloggkartan Norrtälje. Nyligen.se. Bloggportalen.se. Knuff om Mattias Hagberg – bokförlaget atlas. Bloggare om Stor-Stina – vanskapt - Blogger.com. Isbn 978 91 7389 4159 - Se också kultur DN om boken.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar