Obarmhärtiga frågor om en gammal människas rätt till sitt eget liv, till sin sorg, sina minnen, sin kropp och sin framtid ställs i ett poetiskt och mångfacetterat porträtt av ett äktenskap och ett liv som långsamt sjunker ner i svartstilla. Ett svartstilla som den gamla kvinnan alltid burit med sig, som bara hennes make, fadern till hennes barn, har kunnat skingra. Skarpt och skoningslöst blottas en djupt berörande berättelse om den stora kärleken och en bottenlös sorg. När ens ”du” är allt och inget finns kvar när ”du” är borta.
(Ovanstående är förlagets beskrivning av boken).
Kärlek, sorg och längtan finns det gott om här. Det är en textmassa med annorlunda riktning, form och innehåll. Den bör kanske läsas med en annan ro i kroppen än när vi läser en deckare eller feeelgoodroman. Den dyker långt, långt in i min känslovärld.
Vem har rätten? Hur hårt får andra dra?
Just nu har jag bara kommit en ganska kort bit in i boken, men frågan om längtan, sorg och kvinnans egna rätt till sitt är tydlig där. Svårare lär det bli för mig som läsare, ja, svårare frågor, ett djupare djup och fler funderingar kring vems rättigheter som går först.
Det här är starkt. Starkt, varmt, till bredden fyllt av kärlek och kanske också väldigt svårt.
A..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar