Den döende detektiven - Leif GW Persson

Den döende detektiven
Leif GW Persson

Denna deckare handlar om en pensionerad polis som får en propp i hjärnan och hamnar på sjukhus. På sjukhuset blir han tillfrågad att lösa ett gammalt preskriberat brott. En ung flicka som hade blivit våldtagen och mördad utan att man kunde hitta mördaren. Den pensionerade polisen accepterar förfrågningen och med hjälp av gamla såsom nya vänner och gamla kollegor så försöker han inte bara hitta den som polisen aldrig hittade. Men han ska även försöka hålla sig själv vid liv.

En väl skriven deckare som kommer fram till svaren på ett logiskt sätt. Det finns inga mirakel som bara uppenbarar sig och ger svar på frågorna. Det ena leder till det andra och det finns hela tiden en röd tråd att följa. Allting har en förklaring, allting får sitt svar ju mer man läser. Allting blir även förklarat på ett enkelt sätt som alla skulle kunna förstå. Författaren målar bilder med sina ord på alla som deltar i berättelsen. Alla får en bakgrund, alla får ett liv som dem har levt. Kanske inte färgstarka, men dem är vanliga människor som har råkat ut för saker. Karaktärerna känns som riktiga människor som man skulle kunna springa förbi på stan utan att märka det. Karaktärerna gör världen i boken levande. Sen så kanske det hjälper att hela boken utspelar sig i Sveriges huvudstad Stockholm.

Jag själv har svårt att få klara bilder på vart allting är. Men det har inte stoppat mig från att läsa. Författaren förklarar allting på ett sätt som jag kan förstå även om jag inte har mycket till kunskap om hur saker och ting ligger och ser ut i Stockholm. Inte för att det är så viktigt att veta. Det kanske hjälper med hur allting ligger i förhållande till varandra. Med det är någonting som ligger i bakgrunden. Ingenting som är super viktigt för berättelsen. Det viktiga är att man kan hitta den röda tråden och förstå hur huvudkaraktären kommer fram till sina svar. När det kommer till huvudkaraktären så är han gjord för att han ska kunna hitta saker lite lättare, förstå saker lite snabbare. Hitta spår som inte hans gamla kollegor hittade för så väldigt många år sedan. Men han känns inte övermänsklig. Han brottas med problem inom sin egen hälsa men jag känner även att han inte bara kommer fram till svaren. Han hittar svaren, förstår svaren. Han tar slutsatser och sen ser ifall det hänger ihop med allt annat. Gör det inte det så försöker han se det på ett annat sätt. Han är skriven lika mänsklig som alla andra. Han är bara duktig på det han gör. Han vet hur han ska tänka och agera. Han vet vad han ska leta efter och vad han inte behöver bry sig om. Huvudkaraktären är helt enkelt, en duktig detektiv.

Petra
Praktikant i bokhandeln!


Ps. Boken finns i den antikvariska delen av bokhandeln (en trappa upp).