Jag läser Manhattan Beach av Jennifer Egan och tänker på stolthet. Ja, på stolthet, den livsviktiga kärleken och längtan att göra det som är viktigt. Det finns mycket känslor i denna bok. Det finns också tydliga miljöbeskrivningar, mycket historia och jag när genom boken en stark önskan att veta hur det går för Anna, huvudpersonen i berättelsen.
New York. 1930-tal. Hur var det att leva där, då? Hur var det att vara kvinna? Hur var det att vilja göra något annat än det som var förunnat kvinnorna? Här, att vilja dyka, att vilja göra något som bara var männen förunnat.
Berättelsen om Anna och hennes liv följer många trådar, som t ex hennes arbetsliv, familj och hur hon reder sig i svåra tider. Det finns fler än få förvecklingar, ja, som ju livet är. Berättelsen om fadern likaså. Han finns verkligen med i henne. Han spelade onekligen roll. Vad hände egentligen, kan man ställa sig frågan.
Boken är ett historiedokument över New York, 1930-tal med hamnen som bas. Det finns många namn, platser och historiska kännetecken. Egan har forskat under många år, tagit hjälp av många och kommit i mål med en fin historia. Vi tackar för den.
Den här boken ska vi tala om i en av våra cirklar en kort bit in på det nya året. Det ser jag fram emot.
Välkommen till bokhandeln idag!
A..
